Roger har ordet:

Hösten 2017: Livets färger

Grönt, gult, gulbrunt, lila, rött… Naturen klär sig i vackra färger under hösten. Jag tänker att de skiftande färgerna i naturen påminner oss mänskor om förändringarna i livet. Livet lever och förändringar sker. Livet är varken svartvitt eller bundet enbart till lagar. Genom färgerna syns Guds nåd, kärlek och välsignelse. Gud är med i varje skede av livet.
I församlingen vill vi lyfta fram livets olika skeden och visa på livets färger. Mycket i verksamheten handlar om den vita färgen med glädje och fest, den röda och gröna färgen med kärlek och tillväxt. Men där finns också den blå och lila färgen med allvar och eftertanke. Och den svarta färgen med sorgen som följeslagare under en viss tid i livet.
Församlingen finns till för gemenskapens skull. En gemenskap med varandra där vi har möjlighet att dela våra erfarenheter och tankar om livet och med respekt lyssna till andras livsvandringar. Och en gemenskap där vi tillsammans möter Gud, lyssnar, ber, lovsjunger och tar emot hans närvaro och välsignelse.


Med denna hälsning vill jag speciellt hälsa Dig välkommen till våra församlingsdagar 10-12 november. Vi samlas till gemenskap och programpunkter för olika åldrar och på olika platser under veckoslutet. Församlingsdagarna är en manifestation av vår svenska församlings existens i vårt stora Esbo. Vi utgör en minoritet och därför är det viktigt att ordna med rum där vi kan mötas. Och naturligtvis är Du välkommen också till den pågående verksamheten som passar Dig under året: gudstjänster, samtalsgrupper, klubbar, körer och mycket mer för barn, ungdomar, unga vuxna och seniorer. Läs mer om detta i denna KP-bilaga eller på våra hemsidor på nätet!


Färgerna är många, men konstnären är en, Gud. Paletten som han använder sig av är bekant för honom, han blev ju människa i Jesus Kristus som känner till livets alla skeden. Inget är dolt eller främmande för honom. Och därtill drar han inte penseldragen hur som helst när han skapar livet, utan gör det med sin Ande som äger medkänsla, som tröstar och stöder. Gud välsignar livet och dess olika skeden, han välsignar skapelsen med naturen och människan.
  

Pingst-, treenighets- och sommartid

Det är en förmån att få bo i ett land med flera årstider. Åtminstone tycker jag så. En och samma natur visar upp fyra olika ansiktsbilder. I regel. Under de senaste åren har vädret inte alltid motsvarat årstiden. Vintern har kunnat vara snö- och köldfattig och sommaren har blivit fördröjd. Men nog har årstidens rätta ansikte sedan uppenbarat sig i alla fall, också om det förblev dolt och årstiden egentligen redan hann växla.

Det är pingsttid i vårt kyrkoår. Den heliga Andens tid. "Anden blåser vart den vill", lärde Jesus. Anden väntar in den rätta tiden, Guds tid, och arbetar sedan utifrån den. Anden hjälper oss att förstå Gud så långt som vi behöver förstå honom. Anden uppenbarar Guds dolda ansikte.

Gud är en men visar sina tre ansikten som Skapare-Försonare-Livgivare. Anden tröstar oss när missmodet och tvivlet börjar smyga sig på och vi undrar vart vår värld är på väg. "Gud, du fanns innan bergen föddes, innan jorden och världen blev till. Du är Gud från evighet till evighet".

Anden väcker tron på Gud i våra hjärtan. Tron är således inte vår egen ansträngning eller talang. Anden knackar på hjärtat och förmedlar tron till oss när vi hör Guds röst i Bibelns ord, i naturens skönhet eller vid mötet med en annan människa. Guds Ande arbetar med oss på många olika sätt. Men hans vilja är alltid god. Han ställer sig på människans sida, därför att han känner hennes hjärtas tankar.

I sommartid får vi se Guds ansikte i naturen. Det är vänt till oss, lyser över oss och ger oss frid. I Guds ansikte ser vi blicken av Honom som förlåter, ger mod och tröstar. Gud är god!

Välsignad sommar!

Roger Rönnberg, kyrkoherde

 


Påsken 2017

Den levande Jesus

Vilken bild lämnade Jesus efter sig bland sina närmaste? Var det någon "produkt" som lärjungarna kunde visa upp efter hans död och som fungerade som bevis på att han över huvudtaget levt. Fotografi? En skriven bok? Kläder? Egendom? Nej inget av detta. Men något mycket mer – många vittnen och sin egen närvaro. Och detta var innehållet i den predikan som lärjungarna gick ut med "till hela världen": "Vi talar om honom som vi har sett och hört och som lever i oss och mitt ibland oss." 

Den levande Jesus skulle vara med i människors liv från födelsen till döden. Dopet skulle bekräfta detta och förena människan med Jesus. I dopet dör människan bort från den "gamla mänskligheten" och uppstår med Jesus till nytt liv. Inte till någon övernaturlig varelse, utan till den människa som Gud i skapelsens stund hade tänkt henne.

Genom Jesu uppståndelse fick mänskligheten växa in i det eviga livet med Kärleken som lag. Så får vi se på oss själva: som döpta medlemmar i Kyrkan lever vi tillsammans med Jesus och inte ens döden kan frånta oss den gemenskapen. Kärleken vittnar om att livet fortgår efter döden.

Jesu uppståndelse visar att vår längtan har ett starkt fäste. Alla våra drömmar om en bättre värld, om kärleken som skall regera och om hatet och döden som skall besegras, uppfylls i Jesu uppståndelse. Långsamt sprider sig kraften av det eviga livet genom hela världen och till sist en dag skall uppståndelsen genomsyra allt som Gud har skapat. Då skall det bli som "Inget öga sett och inget öra hört".

Välsignad påskhögtid!

Roger Rönnberg, kyrkoherde

 


Fastetiden 2017

Genom, med och i

Det är fastetid i kyrkoåret. Förberedelsetiden inför kyrkans största högtid, påsken. En tid som steg för steg leder oss fram till stilla veckans bibelberättelser om Guds sons lidande och död för världens skull, mänsklighetens skull och för din och min skull.

Tre små ord i mässans liturgi har med åren blivit allt viktigare för mig. Jag har svårt att uttala dem i samma tempo som det övriga innehållet i nattvardsbönen. Jag bara måste få säga dem långsammare, för att understryka betydelsen. Jag syftar på de tre prepositionerna genom, med och i. De är nyckelord i bönen inför nattvardsfirningen. Genom Kristus, med Kristus och i Kristus.

Orden är hämtade ur Bibelns Nya testamente och Paulus syn på det uppdrag som Jesus hade i världen.  Enligt honom skall all kunskap om Gud, all teologi, all lära om etik och om kyrkan och den enskilda kristna människan, ja, hela Bibeln som Guds ord, ses genom Jesus Kristus. Genom honom förkroppsligades Guds ord och nåden blev synlig, den nåd som är relationen mellan människa och Gud. Genom Jesus uppfylldes Guds lag och den Guds vrede som finns med i gamla testamentets böcker drabbar Jesus när han lider och dör. Genom Jesus försonades människan med Gud och synden blev förlåten.

Och genom Jesu död fick dödens makt ge sig och uppståndelsen med det eviga livet flödade in i livet. Människan är upprättad och går fri. Med Kristus. Med honom kan hon känna sig trygg i livets alla förhållanden. Kristus är människans vän, Gud är med i hela mänsklighetens liv. Och i Kristus är människan en helt ny skapelse. Skillnaden mellan Guds folk och hednafolken, mellan jude och grek, som är så vanlig i gamla testamentets värld, finns inte längre. Inte heller skillnaden mellan slav och fri, alla är fria i Kristus. Människan är inte heller längre man och kvinna, hen har sitt eget personliga människovärde i Kristus. Så revolutionerande resonerar Paulus. Men han understryker, att all denna frihet och nya syn på människan finns endast i Kristus. I honom förkroppsligas Guds ord och löften. 

Och Gud drar människan allt närmare in i gemenskapen med Kristus. Detta kan kännas smärtsamt, det kan få oss att uppleva att kyrkan splittras. Men Kristi kropp splittras inte, det är dragningen allt närmare honom som blir till ett lidande för oss, ett lidande som vi ännu tillsammans med Kristus måste utstå tills vi blir en och samma kropp och Gud blir allt i oss.

Genom, med och i. Jag vill hålla orden i mitt minne, speciellt nu under fastetiden, för att jag ska förstå, att mitt liv inte bara är ett "naturens" liv, utan ett liv i nåd. Nåden är mer värd än livet. Och jag vill träna mig i att se på omvärlden utifrån denna nåd, lära mig att se med kärlek på alla mänskor jag möter. Detta får bli min fasta för i år; i stället för att lägga tyngdpunkten på att avstå från något, så vill jag förundras över hur god Gud är.

Välsignad fastetid!

Roger Rönnberg, kyrkoherde

 


Gemensamt Ansvar 2017

Gemensamt Ansvar!

Alla mänskor har utgått ur samma skaparhand, vi är ett i Gud. Gud vill därför varje mänska och alla har vi samma värde. Värdet mäts inte utifrån prestation eller karriär, inte efter ras eller hudfärg, inte utifrån ålder eller kön. Mänskovärdet finns nedlagt i livet som Gud ger åt mänskan. "Du såg mig innan jag föddes. Du kände mig alltigenom. Jag är helt i din hand."(Psaltaren 139: delar ur verserna 16,14 och 5.)  

Jesus föddes till världen som Guds son. Han blev en av oss. Hans mening med livet var att befria mänskan från allt som binder henne och som vill visa på ett annat mänskovärde, än att alla skulle vara lika värda inför Gud. Jesus gick in i döden för att öppna portarna och låta det eviga livet strömma in i världens liv. Detta är det yttersta beviset på vad Gud tänker om oss: han vill att vi alla skall få leva evigt tillsammans med honom. I vår tro på Jesus får vi som kristna mänskor se med kärlek på alla mänskor. Inte binda dem vid en ny religion. Inte göra dem till slavar under nya förbud. Men bemöta dem med kärlek: dela deras bördor, hjälpa dem i nödsituationer, skratta tillsammans med dem, glädjas över deras framgångar. Så växer gemenskapen mellan oss mänskor.

Gemensamt Ansvar handlar om att se på alla mänskor utifrån samma mänskovärde: vi är skapade av Gud och vi är bröder och systrar med varandra och med Jesus. Insamlingen handlar inte om vilken nytta vi själva skall få av att vi delar med oss av våra tillgångar. Nej, det handlar enbart om att dela med sig av livets goda gåvor så att "den vänstra handen inte vet vad den högra handen gör" (Matteus 6:3). Och samtidigt: "Ge, så skall ni få" sade Jesus (Lukas 6:38).

Temat för årets Gemensamt Ansvar - insamling är Människohandel. Ett allvarligt och viktigt tema. Insamlingens pengar går således till att via inhemska organinsationer hjälpa människor som fallit offer för mänskohandel. Det utländska målet via Kyrkans Utlandshjälp är Mellanöstern och främst Jordaninen med dess flyktingsituation. Insamlingens förman är biskop Björn Vikström. Vi ber om Guds välsignelse över insamlingen. "Gud älskar en glad givare" (2 Kor 9 delar ur vers 7).

Välsignad vinter och vår!

Roger Rönnberg, kyrkoherde

 


Trettondagen 2017

Vilken härlig skatt!

Trettondagen är en glädjens högtid i vår kyrka. Den handlar sist och slutligen om oss. Vi människor är skatten som bärs fram till Jesusbarnet för att i hans närhet födas på nytt. Till Guds avbilder. Till att allt mer bli lika Kristus.

Jesus föddes till världen för att ge mänskorna ett nytt hopp. Framför allt handlade det om, att tända ljus för hednafolken, för dem som stod utanför Israels folks gemenskap. Ingen hade annat detta tidigare. Grannländerna kände till Israels folk, det utvalda Gudsfolket. Men att Gud skulle stiga in i världen för att förena hednafolken med sig själv, det kunde ingen tänka sig. Det var en Guds hemlighet, också om han genom Israels profeter hade gett gav vinkar om, att något var på gång. Men nu var tiden inne för Gud att försona hela världen med sig själv. Och han gjorde det genom att födas som ett barn på jorden med Maria och Josef som hans föräldrar. Undret hade skett!

När representanterna för hednafolken och de olika världsdelarna, de tre kungarna eller visa männen, bar fram gåvor till Jesusbarnet, då förvandlades gåvorna till sådana skatter som Gud vill se och ta emot: människor som kommer till honom från olika delar av världen. Han väntar att skaror av folk skall komma inför Jesus och hylla honom som mänsklighetens och hela skapelsens kung. Då skall mänskorna förvandlas till dyrbara skatter i Guds ögon för han älskar dem. Sådan är människan i Guds ögon - dyrbar och älskad. En härlig skatt! Trettondagens bibliska berättelse är en förebild för Guds oändliga godhet och önskan om, att alla människor skall finna ro hos honom.
 
Men ser vi då oss själva som skatter inför Gud? Eller tror vi inte på hans goda önskan? Mycket i vår omgivning kan ta ifrån oss tron på kärleken och det goda. Tvivlet och mörkret och allt det onda kan få övergrepp i våra tankar. Men Ljuset har stigit in i vår mörka värld för att hjälpa oss att tro och hoppas. "Jag är världens ljus" säger Jesus. Han ger oss värme i våra hjärtan. Han hjälper oss att se oss själva som värdefulla Guds medhjälpare i världen, skatter som han kan använda till att föra ljuset vidare. Vi får hjälpa varandra att se oss själva som Jesu bröder och systrar och därmed som Guds avbilder. Vår livsuppgift är att växa till och bli mera lik Jesus, som med kärlek ser på människorna i världen.

God fortsättning på nådens år 2017!

Roger Rönnberg, kyrkoherde