Ökat hjälpbehov och ekonomisk ojämlikhet - diakonin uppvaktade social- och hälsovårdsministern
Diakoniarbetarna inom Borgå stift överräckte tillsammans med biskop Bo-Göran Åstrand en skrivelse där det framgår att den ekonomiska ojämlikheten ökar samtidigt som regeringen skär ned i välfärden.
Vad kan man göra, när oron över det man möter och ser i sitt jobb bara växer? Ja, man kan till exempel som diakoniarbetarna i Borgå stift gräva fram statistik och fakta, som visar att oron är befogad och vända sig till social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso.
Diakoniarbetarna i Borgå stift vädjar till social- och hälsovårdsministeriet att de beslut som tagits om nedskärningar omvärderas och att den forskning och den fakta som diakoniarbetarna tagit fram beaktas.
Skrivelsen mottogs av minister Kaisa Juusos specialmedarbetare Hannu Peurasaari, i sällskap av undervisningsminister Anders Adlercreutz specialmedarbetare Anita Westerholm.
I gruppen som överräckte skrivelsen ingick:
biskop Bo-Göran Åstrand,
diakoniarbetare Ani Iivanainen, Esbo svenska församling,
ledande diakoniarbetare Taina Sandberg, Esbo svenska församling,
barn- och ungdomsdiakon Jenny Airaksinen, Kyrkslätts svenska församling,
t.f. diakon Lena Blomstedt, Sibbo svenska församling,
diakonissa Cecilia Forsén, stiftssekreterare för församlingsdiakoni.
– Mottagandet var vänligt, konstruktivt och vi fick tid. Specialmedarbetare Peurasaari visade intresse och gav regeringens syn. Det blev mer en runda-bordet-diskussion. Den gemensamma nämnaren är de utsatta, säger biskop Bo-Göran Åstrand, efter samtal i en trekvart.
– Jag hoppas de går igenom de exempel vi gav, att de får helhetsbilden. Tar man bort några tiotals euro kan det bli så stort för en del att det kan handla om hela veckans eller månadens matpengar, säger diakoniarbetare Ani Iivanainen.
Signalerna från fältet oroar Cecilia Forsén och Ani Iivanainen. Foto: Agneta Gestrin
Svårt, svårare, svårast
I skrivelsen konstaterar diakoniarbetarna att "nedskärningarna har drabbat dem som redan har det ekonomiskt svårt som arbetslösa, sjuka, människor med funktionsnedsättningar, barnfamiljer, studerande, ensamboende, lågavlönade eller andra med låga inkomster såsom människor med låg pension osv.
Om man hör till flera marginaliserade grupper (till exempel lyfter sjukpenning, är ensamförsörjare och har flera barn) drabbas man hårt av nedskärningarna."
Med andra ord de som har det svårt, kan hamna i en nedåtgående spiral och få det allt svårare.
Siffror som talar för sig
Den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland samlar statistik över hurdana ekonomiska behov och övriga behov som diakoniklienterna har. Tabellen visar utvecklingen inom Borgå stift, i antal diakoniklienter och deras ålder, några år bakåt i tiden, och trenden är att siffrorna växer.
2019 | 2020 |
---|---|
28 047 möten | 31 993 möten |
28 554 människor | 31 224 människor |
22 085 utanför arbetslivet | 23 597 utanför arbetslivet |
352 under 18 åringar | 389 under 18 åringar |
4056 18-39 åringar | 4439 18-39 åringar |
12 725 40-69 åringar | 13 985 40-69 åringar |
9 546 över 70 åringar | 10 116 över 70 åringar |
År 2019 var det inom Borgå stift 12 589 gånger som en persons ekonomiska svårigheter var orsak till mötet med diakoniarbetare.
År 2020 hade antalet sådana möten vuxit till 14 325.
År 2019 delade diakonin inom Borgå stift ut 412 519 euro i ekonomiskt stöd. Följande år hade summan gått upp till 488 448 euro. Under det första halvåret i år (jan-juni) har 293 460 euro delats ut i diakonibidrag.
Behovet av diakonibidrag har ökat under det första halvåret 2024 i hela landet från 3 201 088 euro till 4 070 749 euro (– skillnaden är 869 661 euro) och i svenska församlingar i Finland, i Borgå stift, från 237 561 euro till 293 460 euro ( – skillnaden är 55 899 euro).
Diakonin delar också ut matkassar:
2019 delade diakonin i Borgå stift ut 8 239 matkassar.
2020 hade antalet matkassar ökat till 11 617 stycken.
I år har diakonin inom Borgå stift delat ut 28 516 matkassar under tidsperioden januari till september.
Diakoniarbetarna påpekar i skrivelsen att diakoniarbetet och dess ekonomiska stöd är avsett att komplettera samhällets stödverk. En tillfällig krishjälp, men diakoniarbetarna konstaterar att de möter allt oftare personer som behöver kontinuerligt stöd.
– Hittills har vi fått ganska bra med bidrag till diakonin, från stiftelser, organisationer och enstaka företag, men varje år får man vara lite orolig att vad kan de bidra med, säger Taina Sandberg, ledande diakoniarbetare i Esbo svenska församling.
Bekymmersam fakta för specialmedarbetare Hannu Peurasaari att ta vidare till social- och hälsovårdsminister Kaisa Juuso. Foto: Agneta Gestrin
Diakoniarbetarna säger i skrivelsen att många människor måste välja mellan att köpa mat, läkemedel eller besök till hälsovård, eftersom de inte har råd med alla tre. Diakoniarbetarnas lägesanalys stöds också av siffror som Institutet för välfärd och hälsa, THL har tagit fram: nästan en miljon vuxna i Finland är drabbade av ekonomiska svårigheter.
Svenskan och skammen
Diakoniarbetarna är medvetna om att situationen i Svenskfinland kan vara lite bättre jämfört med de finskspråkigas situation, eftersom diakoniarbetarna anser att man inom de finlandssvenska samfunden ofta tar hand om varandra. Mycket hänger ändå på om man har nätverk eller känner till nätverk och service.
I finlandssvenska kretsar kan det vara svårt att förbli anonym och diakoniarbetarna oroar sig för att känslan av skam kan höja tröskeln, för att våga begära hjälp. De oroar sig också över det faktum att "allt oftare inträffar att finlandssvenskar inte får service på sitt modersmål. Det här gäller även när en finlandssvensk ansöker om ekonomiskt stöd hos FPA eller stöd inom social- och hälsovårdstjänsterna. Vi ser detta inom diakoniarbetet i Borgå stift. Allt fler drabbas också av att inte få tillräckligt med stöd och råd gällande deras ekonomiska situation inom socialtjänsten och FPA." skriver diakoniarbetarna till social- och hälsovårdsministern.
Social- och hälsovårdsministerns specialmedarbetare inledde på svenska, men föredrog senare att använda finska under själva diskussionen. Gick budskapet hem?
– Jag uppskattade att undervisningsministerns specialmedarbetare Anita Westerholm deltog och jag tror att specialmedarbetare Peurasaari förstod vikten av att få hjälp och stöd på sitt modersmål, säger Ani Iivanainen.
– Jag uppfattade att han (Peurasaari) förstår svenska och av diskussionen framgick det att han förstod det vi talade om, säger biskop Bo-Göran Åstrand.
Från vänster; Cecilia Forsén, Taina Sandberg, Jenny Airaksinen, Lena Blomstedt, Ani Iivanainen och Bo-Göran Åstrand. Foto: Agneta Gestrin
Källor: Se källförteckning i skrivelsen till social- och hälsovårdsminister, Kaisa Juuso.
Här kan du läsa skrivelsen i sin helhet.Öppna länk i ny flik
1.11.2024 15.27