Glimtar ur Esbo domkyrkas historia

Esbo kyrka (sedan 1.1. 2004 Esbo domkyrka) byggdes under senare hälften av 1400-talet nära strandvägen invid ån, som på den tiden var en viktig trafikled. Under medeltiden byggdes många kyrkor av sten, vilket symboliserade kristendomens styrka, stabilitet och makt.

Kyrkan har genomgått stora förändringar på 1800- och 1900-talet. Från början hade Esbo kyrka formen av en rektangel med tre s.k. skepp. Den här formen hade kyrkan ända fram till 1820-talet, då den blev för trång för den växande församlingens behov och förstorades genom att ett nytt mittskepp byggdes så att kyrkan blev korsformad.

Under den nationalromantiska perioden i Finland omkring 100 år senare började man se med nya ögon på de medeltida gråstenskyrkorna och deras kulturhistoriska värde. I Esbo fick professor Armas Lindgren i början av 1930-talet uppdraget att planera en omfattande restaurering av kyrkan. Han strävade efter att återskapa kyrkorummet i dess ursprungliga gestalt genom att betona de medeltida delar som bevarats. Tunnvalvet gjordes om till en kupol av betong ovanför det korsformade mittskeppet. Vid den norra gaveln byggdes en orgelläktare och mitt emot den en vanlig läktare. Kyrkans al secco-målningar från 1500-talet, som kalkats över på 1800-talet, togs nu fram på nytt. Målningarna skildrar främst bibliska händelser, men beskriver också vardagssysslor som mjölkning och hästhandel. 

En omfattande restaurering utfördes år 1981–1982 under ledning av professor Ola Hansson. Samtidigt gjorde museiverket arkeologiska och byggnadshistoriska undersökningar. Den synligaste förändringen inne i kyrkan var att altaret flyttades framåt och placerades mellan de två främsta pelarna i mittskeppet.

Avsikten var att skapa en helhet genom att förena det medeltida koret med de delar av kyrkan som härstammar från senare tidsperioder. Att altaret flyttades var också ett uttryck för den liturgiska förnyelsen där nattvardsbordet har förts närmare församlingen. Ovanför altaret placerades vid restaureringen 1982 ett triumfkrucifix i ek från 1500-talet, som i över 150 års tid varit borta från sin ursprungliga plats i kyrkan och bl.a. förvarats på Nationalmuseum i Helsingfors. Kyrkbänkarna är från 1740-talet. Predikstolen från år 1931 är planerad av Armas Lindgren. Altartavlan från år 1942 är en glasmålning av Gunnar Forsström.

Den senaste renoveringen skedde år 2007 och 2010. Arkitekter var Carl-Johan Slotte och André Schütz, som i sitt arbete betonat kyrkan som ett levande rum för en levande församling. Kyrkan fick nya armaturer, bänkarna målades och försågs med sittdynor. Nya kyrkotextilier, planerade av textilkonstnär Marjatta Timonen, togs i bruk och de medeltida valvmålningarna rengjordes. Nya ljudåtergivnings- och elsystem installerades, södra ingångens och sakristians inredning förnyades. Också förrättningskapellet invid domkyrkan och Sockenstugan renoverades