Kyrkoherden har ordet:

Allt har sin tid,

det finns en tid för allt som sker under himlen:

en tid för födelse, en tid för död,

en tid att plantera, en tid att rycka upp,

en tid att dräpa, en tid att läka,

en tid att riva ner, en tid att bygga upp,

en tid att gråta, en tid att le,

en tid att sörja, en tid att dansa,

en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar,

en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag,

en tid att skaffa, en tid att mista,

en tid att spara, en tid att kasta,

en tid att riva sönder, en tid att sy ihop,

en tid att tiga, en tid att tala,

en tid att älska, en tid att hata,

en tid för krig, en tid för fred.

                                            Predikaren 3:1-8

Detta är en av mina favorittexter i Bibeln. Den tänker jag ofta på, speciellt i tider av förändring.

Vår långvarige kyrkoherde Roger har påbörjat sin semester som kommer att mynna ut i pensionering i april. Efter 14 år som kyrkoherde, kan jag tänka mig, att han är glad, lättad och vemodig. Jag hoppas att glädje skulle vara den starkaste känslan hos honom, för det har han all orsak till. Han har jobbat flitigt och med strålande resultat. Han har varit en herde för hela församlingen och samtidigt en mycket bra och kompetent förman för de anställda. Men allt har sin tid. Nu är det dags att varva ner, ta igen sig efter arbetsåren samt njuta av tiden tillsammans med familjen och vänner och även tid för sig själv. Tack Roger för alla dessa år! Vi hoppas på att få träffa dig i kyrkan på söndagar!

Allt har sin tid och byte av kyrkoherde innebär en förändring för hela församlingen. Speciellt med tanke på hur länge Roger var kyrkoherde hos oss så kan det kännas vemodigt och till och med lite skrämmande när en ny kyrkoherde ska ta vid. Ska hon nu ändra på allt? Tas just min favorit bort från verksamheten? Kommer vi att se henne eller sitter hon bara vid datorn i kansliet? Min dröm är att vi tillsammans ska utveckla vår församling, ta vara på det som fungerar bra och som vi är nöjda med. Min dröm är att vi bemöter varandra med respekt och vänlighet, även då när vi är av olika åsikter. Det ska finnas rum för diskussion och för kompromisser. Vi tillsammans är församlingen.

I slutet av december tänkte jag många gånger på Predikarens text. Allt har verkligen sin tid. Det fanns en tid för vagnpromenader och nattning inför dagssömnen, nu är tiden inne för att börja med nya utmaningar på arbetsfronten.

Jag hoppas på att få träffa just Dig, kanske i domkyrkan, kanske i Sello, kanske någon annanstans. Var vi än ses, kom och säg hej!

Kira Ertman, tf. kyrkoherde