Kyrkoherden har ordet:

"När jag är rädd att tappa fotfästet, håller din godhet mig uppe, Herre"

Vilket stort ord av tröst ger oss inte Psalmförfattaren i sin bok (Psalm 94:18)! Jag försöker hålla det i mitt minne, upprepa det och låta det sjunka in min tanke och själ. Ordet ger uttryck för vänskap. Herren Gud är mig nära som en vän. Han har hållit sitt löfte om att vara med mig alla dagar. Också då jag inte själv är medveten om det i min tanke. Också då jag tycker att Gud blivit tyst. För mig känns det, att Guds tystnad är ett tecken på att han vill vara när mig, så nära att inga ord behövs. Och när jag håller på att tappa greppet eller tappa fotfästet i livet, då håller Guds närvaro mig uppe. För Gud är god! Han står aldrig på avstånd och undrar hur jag skall klara mig. Han skrattar inte åt mina misstag eller felsteg. Han dömer inte ut mig när jag gjort mot hans vilja. Gud älskar och förlåter. Han skyndar till hjälp.

Men visst förekommer det stunder och tider i livet då jag själv märker mig vara långt från Gud i mina tankar. "Oj då, det har gått en lång tid sedan jag lugnade ner mig i bön eller läste ur bibeln". Jag märker det själv att jag saknar Gud och blir även lite rädd för att jag tappat bort honom.  I sådana stunder kan också motgångar och bekymmer bli stora för mig. Men då får jag strax vända tillbaka till Gud, för jag vet, att han är där. "När mitt hjärta är fullt av bekymmer gör din tröst mig glad", fortsätter psalmförfattaren att skriva. Vilken sanning! Glädjen kommer tillbaka, trösten värmer, tryggheten och tilliten till Gud återtar sin plats i min själ. Gud är vännen som aldrig sviker.

God början på höstterminen till dig läsare! Välkommen med i församlingsens gudstjänstliv och övriga verksamhet!

Roger Rönnberg

Kyrkoherde