Vem lyssnar på ett fattigt barn? Diakonin ordnar paneldiskussion om fattigdom i barnfamiljer

Paneldiskussionen; Vem lyssnar på ett fattigt barn?, som hålls på servicetorgets stage i köpcentret Iso Omena är öppen och avgiftsfri för alla. Paneldiskussionen börjar kl. 18 och den strömmas också på YouTube-kanalen: Kirkko EspoossaÖppna länk i ny flik

Från Västra Nylands välfärdsområde deltar i panelen: Mari Ahlström, serviceområdeschef för tjänster för barn, unga och familjer, Veera Ruoho, polis, ledamot i Esbo stadsfullmäktige (Saml.), Veronika Honkasalo, riksdagsledamot (VF), Heikki Hiilamo, professor i socialpolitik vid Helsingfors universitet samt Emilia Hujanen, regionarbetare Barnens och ungdomarnas centrum i Esbo stift, ungdomsarbetsledare i Lohjan seurakunta. Erfarenhetsexperter deltar också.

Diskussionen leds av kommunikationsföretagare Heikki Nenonen och diakon Hanna Videll från Tapiolan seurakunta. Diskussionen som är på finska räcker cirka 1,5 t. 

Evenemanget arrangeras av påverkansarbetsgruppen för Esbo församlingars diakoniarbete i samarbete med aktiva från Vem lyssnar på de fattiga.

Församlingarnas diakoni söker lösningar

Esbo församlingar försöker aktivt hitta lösningar och stödja barnfamiljer i deras livsutmaningar. Man möter dagligen familjer bland annat via diakonin, barn- och familjearbetet, skolsamarbetet och kyrkans familjerådgivning.

Varför beslöt man nu att lyfta fram just fattigdom i barnfamiljer som ett ämne för paneldiskussionen?

– Fattigdom i barnfamiljer är ett viktigt och aktuellt ämne som berör många familjer. Målet med evenemanget är att synliggöra fenomenet och skapa hopp. Vi vill ta hand om barnen, eftersom de är Esbos framtid, sammanfattar Klarika Vastamäki, diakon i Espoonlahden seurakunta.

– När familjens vardagsutgifter, som boende- och transportkostnader stiger och det inte går att få in mer inkomster är metoderna inom diakoniarbetet knappa. Våra bidragsbelopp är små. Vi kan försöka påverka beslutsfattarna, säger Anna Handroo, diakonissa i Tapiolan seurakunta.

Hur syns fattigdomen i barnfamiljer i Esbo?

– Familjerna har inte råd med barnens hobbyer, som att skaffa hobbyredskap och väderanpassade kläder. Om barnen eller de unga inte har något meningsfullt att göra på fritiden ökar risken för skadegörelse och störande beteende. Om disk- eller tvättmaskinen går sönder i en mindre bemedlad familj orsakar det problem, i fall det inte finns någon buffert. Man har inte råd med läkemedel och är tvungen att ansöka om diakonibidrag för dem. Man måste också pruta på en hälsosam kost, konstaterar Anna Handroo.

– Bland unga är trycket stort att skaffa märkeskläder. Känslan av att höra till gruppen och vara likadan som de andra. Det känns i föräldrarnas liv och då prutar man på andra utgifter. Semestertider orsakar press, när förmögna reser och den egna familjen inte har råd. Familjens strama ekonomiska situation kan också försämra relationen mellan föräldrarna.

Har följderna av den senaste tidens nedskärningar drabbat barnfamiljer inom diakoniarbetet?

– I utdelningen av svinnmat i Esbovikens kyrka syns allt oftare barnfamiljer. I och med nedskärningarna har det kommit väldigt många fler i matkön. I matutdelningen träffar man också arbetstagare inom låglönebranscher, konstaterar Klarika Vastamäki.

– Hyreshöjningarna och nedskärningen i bostadsbidraget orsakar tillsammans ohållbara situationer för barnfamiljer. Det finns inte tillräckligt med hyresbostäder till rimligt pris i alla områden i Esbo. Trångt boende stramar åt stämningen hemma och det finns ingen lugn plats för vila och egen tid, tillägger Handroo.

Nedskärningspolitiken har motiverats med att den uppmuntrar till sysselsättning. Diakoniarbetarna har lagt märke till att den skärpta ekonomiska situationen tvärtom gör människor nedslagna.

– Det ska löna sig att arbeta, även på deltid, och lönen ska vara sådan att man klarar sig på den. I akuta situationer borde man få mer behovsprövat eller förebyggande utkomststöd för familjens nödvändiga kostnader, konstaterar Handroo med eftertryck.

Hur kan diakonin hjälpa familjer som upplever fattigdom framåt?

– Vi lyssnar på familjens situation och delar oron för den ekonomiska situationen och den psykiska orken. Vi hjälper föräldrarna att strukturera helhetssituationen så att inte allt ramlar över dem på en gång. Tillsammans kan vi planera vilka problem de först ska ta tag i och hur de på lång sikt kan underlätta situationen, säger Anna Handroo.

– Socialväsendet och Folkpensionsanstalten, FPA beaktar det kalkylerade resultatet, medan vi inom diakoniarbetet beaktar familjens situation som helhet. Vi beaktar olika synvinklar och saker, såsom risken för överskuldsättning, om familjen finansierar sitt liv till exempel med konsumtionskrediter, säger Klarika Vastamäki.

Diakoniarbetarna hjälper också klienterna att bland annat fylla i ansökningar om understöd som söks hos organisationer.

– Vi strävar efter att styra familjerna till förmånliga hobbyer. Att simma och röra sig i naturen, skolornas avgiftsfria hobbyklubbar, samt församlingens klubbar och läger är förmånliga. Gemensam tid med familjen och gemensamma aktiviteter, såsom bakning eller utflykter i naturen, kostar inte mycket och gör alla glada, påminner Handroo.

Paneldiskussion: Vem lyssnar på ett fattigt barn? Tisdag 22 okt.