”Jag ser fram emot en tid av frihet”

På senhösten firade "uppbrottets söndag" och höll församlingsval. En känd psalm talar om "uppbrott och förvandling" och vid första advent började ett nytt kyrkoår. Det nya året 2019 innebär flera förändringar i församlingen. Vi får nya förtroendevalda och vår kyrkoherde Roger Rönnberg går i pension. Rogers hälsning  till församlingsborna har rubriken "Ankomst och avsked". Inför Rogers eget avsked och den nya kyrkoherdens ankomst är det därför aktuellt med frågor och tankar kring uppbrott och förändring. tacksamhet och framtidsförväntan.

Hur känns det nu? Upplever du vemod? Lättnad? Tacksamhet?

– Det känns nog bra, det är ju inte så att jag måste lämna yrkeslivet, men jag valde själv att göra det i det här skedet. Känslan handlar mest om tacksamhet för den goda tiden i församlingen, men nog också en saknad av de många människokontakterna i samband med arbetet.

Hur länge har du varit i Esbo svenska församlings tjänst? Hur länge har du varit präst?

– Jag har varit sammanlagt 30 år i Esbo, började som ungdomsledare 1975 och fortsatte som präst 1984. Åren1991-2004 tjänade jag i Ingå församling, och som kyrkoherde i Esbo från 1 juli 2004.  Så sammanlagt blir det över 40 år i kyrkans tjänst. Esbo svenska församling är en fin församling!

Vilken utveckling och vilka förändringar har skett under din tid som kyrkoherde?

– .Jag upplever att kyrkan och församlingens olika verksamhetssektorer på många sätt har kommit närmare människan under den senaste tiden. Hon är inte längre den "myndighet" som man behöver ha ett avstånd till. "Vi"-känslan har förstärkts och allt fler känner sig hemma i gudstjänsten. Jag är glad bl.a. över det mångsidiga gudstjänstlivet i Esbo.

Vad har varit positivt och givande? Vad har känts tungt och stressande?

– Utöver gudstjänsten och förrättningarna som ger mig mycket, så känner jag mig hemma i att leda en samtalsgrupp. Det är så fint att få komma till en samling där man får lyssna och prata ut om sina tankar, frågor och tvivel. Administrationen är en stor del av kyrkoherdens uppgift och den biten har jag också tyckt om, men det är också den uppgiften som tidvis kan kännas betungande och stressig.

Hur har samarbetet med de övriga församlingarna, Esbo kyrkliga samfällighet, Mellersta Nylands prosteri och Borgå stift fungerat?

– Samarbetet mellan församlingarna och samfällighetens ämbetsverk har förlöpt bra, vi har en god anda här i Esbo. Och visst har det känts bra att få träffa kyrkoherdarna i vårt eget prosteri och i stiftet som helhet. Samarbetet är gott och givande!

Vad händer med prästgården?

– För tillfället funderar man ännu på hur man skall använda prästgården. Boendeplikten för kyrkoherden har ju upphävts. Alternativen är att hyra ut eller att använda den som festlokal.

Hur ser du på Esbo svenska församlings framtid med tanke på sjunkande medlemsantal m.m. och kyrkans framtid i Finland?

– O jo, det sjunkande medlemsantalet är nog en stor utmaning för kyrkan i hela vårt land. Det handlar ju i slutändan om vem som skall bära ansvar för och ta hand om kyrkliga byggnader, begravningsgårdar och verksamhet, bl.a. förrättningar, om medlemsantalet ständigt minskar.

Vad ser du fram emot som pensionär?

– Jag ser nog fram emot en tid av frihet och att kunna planera innehållet i livet i egen takt.

Din hälsning till den nya kyrkoherden Kira Ertman?

– Min hälsning till den nya kyrkoherden är att planera arbetet så, att du har tid att andas in ditt eget liv, tid för rekreation och eget andaktsliv. Och framför allt lita på att kyrkan och församlingen vilar i Jesu Kristi händer.